..Men skulle bli glad om ni läste allt.

Att någon bara försvinner sådär, det kommer för mig att alltid vara ett stort mysterium. Man förstår inte riktigt att en person är borta. Även om man inte hade sån bra kontakt med människan som lämnade jorden så känns det ändå konstigt. Man tar farväl av någon som aldrig, ALDRIG kommer att finnas igen. Som man aldrig kommer få chansen att lära känna.

Och det jobbigaste av allt är väl att den personen har frågat efter en, men så har man tänkt: Jag har inte tid, en annan gång. En annan gång finns inte, man måste ta vara på de ögonblick man får, för man vet aldrig när det tar slut.

Den här människan var en släkting till mig, som var glad och som skulle åka till Kanarieöarna i Januari, men som nu är borta. Borta.





Att kvaliten suger, att jag ser ut som ett mongo på bilderna, att golvet är fult, att garderoberna är fula.. Det skiter jag i fullständigt. Men ni får iallafall se hur jag såg ut idag på begravningen.