Jag kan inte med ord beskriva hur de senaste dagarna påverkat mig och resten av Oslo och norges befolkning. 22 juli var en hemsk och katastrofal dag där en enskild man gick till angrepp mot landets regering och han gick även till attack mot något av det finaste som finns i landet, nämligen ungdomar som på sin fritid bestämmer sig för att spendera fyra dagar på en vacker ö där man ska diskutera politiska frågor och höra på politiker som håller tal. Ungdomar som bryr sig om hur landet ser ut och som vill vara med och göra framtiden bättre.

För mig har det fortfarande inte sjunkit in att det här faktiskt är på riktigt, det har hänt. Många av mina vänner befann sig på Utöya och även min tremänning. Lyckligtvis klarade de av att ta sig från ön utan att bli allvarligt skadade eller ännu värre, dödade. Men att ungdomar i vårat fredliga land, Norge, ens ska behöva gå igenom något sånt här är bara oförståeligt. Sånt här händer bara på film, det händer inte i verkligheten.

Igår kväll befann jag mig på vad jag anser som något av det finaste som någonsin tagit plats i Oslo, nämligen Rosetoget. Människor samlades, lyssnade stilla på tal från olika människor, så som kronprinsen, statsministern och ledaren för AUF. Det var så vackert och hjärtskärande. Människor grät och sjöng stilla med i låtarna som spelades på scenen. Slutligen började alla stilla att sjunga "Ja, vi elsker.." och det var något av det allra vackraste.

Det var inte alls som på 17 mai, då man sjunger högt och ljudligt. Nej, igår sjöng vi alla från hjärtat med sorg och man kunde tydligt höra ur melodins klang att man sa farväl och hedrade de döda.

Efter cermonin började de 150 000 människor som stod runt Rådhusplassen stilla och lugnt att traska hemåt. Överallt la man ifrån sig sina rosor och det var starka känslor i luften.

Den 22 juli förändrades mångas liv och jag tror att på något sätt så förändrades även det lilla landet Norge. Vi kom varandra närmare än någonsin och det är något som jag tror kommer hålla i sig, för när man är ett så litet land som det vi faktiskt är så gäller det att hålla ihop och vara starka.

"Om en man kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise"- Jens Stoltenberg.

2011-07-22

Hola! Qué tal?

Softar i Spanien. Härligt! Den senaste veckan har varit äventyrsfylld och rolig. På tisdag såg jag ingen mindre än underbara Coldplay, Brandon Flowers, Glasvegas, Serenades, The Ark och massa andra bra band live i Göteborg. Detta ska och borde få mer uppmärksamhet, vilket det får vid ett annat tillfälle. 

Onsdag drog jag iväg på en festival i Norge vid namn Hove där jag såg Brandon Flowers igen, The Strokes, Kasabian och Tinie Tempah. Underbart roligt med massa goa vänner! Torsdag drog jag hem och på kvällen for jag till España.

Befinner mig för tillfället i Cadaqués, vid Costa Brava, kaktusar, båtar och glassars stad. Imorgon drar vi till Barcelona och hem till Oslo på torsdag. Ha det fint så hörs vi när jag kommer hem!

Adios!